Også kvener, tornedalinger og lantalaiset drev fra historisk tid med rein, i dag er til og med deres rett til jakt og fiske truet, mener kronikkforfatteren. (Illustrasjonsfoto: Arne Hauge)

 

«Problemet är att man ensidigt lyfter samernas rättigheter utan att ta hänsyn till tornedalingarna som bott och verkat i området minst lika länge som samerna,» skriver Torsten Mäkitaavola i denne kronikken, med tittelen:

 

SPLITTRING OCH OSÄMJA TILL FÖLJD AV GIRJASDOMEN

 

På riksdagens sida www Riksdagen.se kan man läsa att ”Grundtanken är att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter”. Att Girjas sameby fått ensamrätt att bestämma över jakt- och fiskerätten på statens marker ovan odlingsgränsen har nu gjort att många hamnat i beroendeställning till renskötarna i Girjas sameby. Folk har levt sida vid sida; samer, kväner, latalaiset, tornedalingar och icke renskötande samer. Dessa har nu hamnat i ett slags utanförskap.

Samebyn

Sannolikt är det många som tror att en sameby är en by med samer som lever i kåtor, vilket inte är fallet. De flesta samer bor i dag i hus eller lägenhet i städer och samhällen, vilket även gäller många av de renskötande samerna i Girjas. Inom samebyns renskötselområden finns dock byar och samhällen med stor del övriga svenska invånare av olika ursprung; kväner, tornedalingar, samer och svenskar, där man lever sida vid sida med varandra.

Samebyar har inte någonting med byar i egentlig mening att göra utan är en organisationsform med juridiska särrättigheter garanterade av staten. En sameby är en odemokratisk organisation där rösträtten graderas efter hur rik du är räknat i antalet renar. De är etniska organisationer som du inte kan bli medlem i om du har ”fel” etniskt ursprung. Förutom svenskar och invandrade svenska medborgare är också en majoritet av samerna (jakt och fiskesamer samt skogssamer) samt övrig lokalbefolkning så som kväner, lantalaiset och tornedalingar utestängda från dessa. Detta är ett resultat av den fördomsfulla syn som staten, för ca 100 år sedan, hade på vem som är en ” äkta same”och vad dessa ”äkta samer ”bör ägna sig åt.

Samebyarna fungerar som ett så kallat ”husbondesystem”, vilket Christina Åhren, partiledare för det samiska partiet Min Geaidnu, beskrev på följande sätt i en intervju med svenska dagbladet 2017:

”De allra flesta kvinnor får inte rösta och då är de ju tysta. Som kvinna får du passa dig, man vill ju inte riskera de få rättigheter man har. Det är lite Saudiarabien över det. En samisk kvinna som väljer att lämna sin man riskerar till och med att uteslutas ur samebyn. Vad händer om jag skiljer mig? Dina renar är det ingen som tar hand om längre. Ingen talar för dina intressen och för din talan. Man kan hamna i en oerhört svår situation”

Christina Åhren tillhör Ohredahke sameby i Jämtlländska Frostviken. Som många kvinnliga samer är hon avhängig av sin man – husbonden.

Hur ser det ut i Finland?

Under åren 1100-1809 var Sverige och Finland ett land och därmed torde renskötselns uppkomst och historia vara ganska lika i dessa länder. Idag är det dock en avgörande skillnad. I Finland får nämligen såväl samer som finländare bedriva renskötsel; alltså oavsett etniskt ursprung. I Finland betraktas således renskötseln inte som någon ursprungsverksamhet. Sameskolan i Enare som utbildar renskötare med både finska och samiska elever menar att innan renskötseln kom till var alla finländare och samer jägare och fiskare. Mellan 1400 och 1600-talet lärde man sig att fånga in renar, vilka användes dels som lockren i jakten på vildrenar och dels som dragrenar. Renskötsel som näring i större skala uppstod först på 1800-talet och fram till dess var mängden renar liten. Källa: fi.m.wikipedia.org poronhoito.

Girjasdomen leder till splittring

Efter Girjasdomen tycks det uppstå konflikter mellan samer och övrig lokalbefolkning i området till följd av att en grupp får utökade rättigheter. Det ser ut som politiker har tagit parti för de renskötande samerna. Europaparlamentariker Alice Bah Kuhnke före detta Kultur och demokratiminister ,förespråkar på regeringens hemsida mer kultur till fler i hela landet och en demokratisk politik som gör fler människor delaktiga i samhället, samtidigt som hon ställer sig bakom en dom som utesluter människor som bor i området från att, på ett demokratiskt sätt, få vara med och påverka hur jakt och fiske ska bedrivas på statens marker. Istället ges en liten grupp renskötande samer en särställning och makten att besluta över stora områden.

Min uppfattning är att Sametinget och samerna har använt sig av massmedia för att skapa opinion och lyfta fram hur de blivit illa behandlade. Försvenskningspolitiken drabbade inte bara samerna utan även tornedalingarna som utsattes för förnedrande rasbiologiska undersökningar.

Problemet är att man ensidigt lyfter samernas rättigheter utan att ta hänsyn till tornedalingarna som bott och verkat i området minst lika länge som samerna. Faktum är att i gamla kartor kan man se kvänska och finska namn på orter även i fjällen. Som exempel kan nämnas Nikkaluokta som gammalt tillbaks kallades Nikun lahti. Nu har dessa namn tagits bort och ersatts av samiska namn, vilket kan ses som ett övertramp mot kväner och tornedalingar som också varit verksamma där (se www.suonttavaara.se). Dessa folk har levt sida vid sida med samerna och jagat och fiskat på statens marker utan problem, och nu ställer man dem mot varandra genom att ge en grupp en särställning i området. Många känner sig därför felaktigt och orättvist behandlade, vilket givetvis leder till konflikter.

Oegentligheter bland renskötarna

Som jag ser det är Sametinget och Renskötarna i girjas väldigt snabba på agera utåt via media och anklaga lokalbefolkning för att vara rasister, t.ex nu senast med de dödade renarna som påträffades på Girjas område efter domen . Vad jag vet är ingen gärningsman gripen. Det har ju varit något liknande på 90 talet och då visade det sig att de var samerna själva. Dn.Se 23 april 1995 ”Samer erkänner renstöld , Två samer i norrbotten har erkänt att de stulit tiotal renar från en annan sameby”

En kompis berättade för mig att när hans farfar, som ägde renar, blev gammal och inte orkade vara med på renskötseln, försvann hans renar och i dag finns inga renar kvar, bara ett tomt renmärke. Vidare berättade en kusin om när hans svärfar, som ägde renar, blev sjuk och tvingades vara borta från renskötseln ett par år. När han blev något bättre åkte han tillsammans med svärsonen till kalv- märkningen där han kunde konstatera att kalven som följde hans renko hade någon annans märke. Det slutade med att han fick sälja de få renar som var kvar.

Det har även förekommit att samerna stängt av områden för renskötselarbete och när man flugit över dessa områden har det visat sig att ingen renskötsel har bedrivits där. Detta har upprört renägarna som tycker att man är där och snokar på dem. Dessa historier är exempel på oegentligheter från renskötarnas sida då stora intressen står på spel och därför menar jag att vi inte blint kan lita på att sametinget och renskötarna alltid spelar rent spel.

Allas rätt till naturen

För många av oss är naturen och fjällen en oerhört viktig del av livet. Det är ett sätt att komma i balans, hitta sin inre styrka och främja hälsa och välmående. Tillgången och närheten till naturen är för många ortsbor en viktig orsak till att man vill bo i norrbotten. Efter en lång vinter ser många fram till vårvintern att få komma ut och pimmel fiska, vilket ofta sker tillsammans med hela familjen från små barn till gammelfarfar ,denna möjlighet att vistas i fjällen och naturen jakt och fiske tycker jag borde vara en självklar rättighet för alla som bor i norra Sverige.

Samer och tornedalingar, har levt sida vid sida i samförstånd sedan lång tid tillbaka, så vem har då mer rätt till ”ursprungshävd”? I ”Den sista raiden” av Olle Anderson intervjuas svenskar som varit drängar till renskötande samer och sedan själva blivit renskötare. Även kväner och tornedalingar har sedan gammalt tillbaka blivit renskötare och på vissa håll har de anammat den samiska kulturen och kallar sig för samer. På samma sätt finns det samer som blivit jordbrukare. Dessa folk är inte klart åtskilda utan har givetvis blandats och man har talat flera olika språk inom familjer och släkten. Hur kan då en grupp ha större rätt till ursprungshävd än den andra? Den här delen av landet är ett mångkulturellt område, och när man begränsar möjligheten för ett flertal att utöva sin kultur, i det här fallet jakt och fiske, till förmån för en grupp, skapas det oundvikligen konflikter.

Försvenskningen har tystat tornedalingarna

Försvenskningspolitiken i område har bidragit till en tystnadskultur bland kvänerna och tornedalingarna. De här folkens kultur och hantverk verkar i det tysta, och inte många svenskar har ens varit medvetna om att tornedalingarna är en minoritet med eget språk. Så väl har vi anpassat oss till det svenska och rättat oss i ledet. När det gäller den samiska kulturen har den givetvis också utsatts för försvenskningspolitiken, men man kan konstatera att den har getts ett större värde och mer utrymme. En romantiserad bild av samer målas upp och de får mer uppmärksamhet och syns betydligt mer i media och är därmed mer känd söderut i landet.

Farhågor

Min farhåga är därmed att staten, genom att gynna en liten grupp samer, skapar konflikter här uppe som får svåra konsekvenser. Så min fråga till Kultur och demokrati minister Amanda Lind är: Vad är det för lagförslag du lovar lägga fram för ökat samiskt inflytande efter sommaren? Kom ihåg att det också finns andra, inte bara renskötare som bor här uppe och i Sverige.

Varför inte ändra lagen så att alla har rätt att bli renskötare oavsett om man är same eller svensk.
Det förekommer ju redan nu att andra än samer bedriver renskötsel. Samt att renskötselarbete inte är en ursprunsnäring utan tillkommit senare ,eftersom vi ju alla från början var jägare, fiskar och ett samlar folk . Då slipper även samerna/ samebyarna käbbla om vem som är äkta same eller hur många procent same man är (Även ordföranden i Girjas Matti Berg Blinds far lär inte vara same utan svensk). Sådana diskussioner är ovidkommande och leder bara till ojämlikhet, konflikter och racism. För det är ju trots allt så att denna ensamrätt till jakt och fiske ger renskötarna ekonomiska fördelar. De kan t.ex sälja jakt- och fiskerätt till utlänningar och därmed bedriva turistnäring på områdena. Redan nu förekommer det att renvaktarstugor hyrs ut till rika utlänningar som kommer för att fiska och jaga ripa. Det innebär att övrig lokalbefolkning inte bara fråntas rätten att utöva jakt och fiske, som är en oerhört viktig del av den tornedalska kulturen, utan även utesluts från möjlighet att bedriva turism i området.

 

Jakt och fiske intresserad Tornedaling
Torsten Mäkitaavola
Övertorneå 2020-03-1