Språk och äventyr på Seskarö

.

Förväntan var stor i bilen när vi styrde in mot lägergården vid Seskarö Havsbad i mitten av juli.

Eva Victoria Esberg

Barnen hade sett framemot lägret och till att träffa kompisarna från tidigare år i flera veckor redan. I bilen hade vi även med oss en av lägerkompisarna från Luleå, vars föräldrar inte kunde bli med denna gången. Flickorna planerade redan för en fortsättning på den dockteater som de spelat upp under senaste lägret som Halti kvenkulturcenter ordnat i Norge med under vårvintern.

Utanför lägergården välkomnades vi till Språk-och kulturlägret av en rad med flaggor där `Meän flagu`, Kvänernas och Sverigefinnarnas flaggor vajade ytterst i raden.

Det är tredje året som Meän kultturikehto, STR-T:s (Svenska Tornedalingars Riksförbund-Torninonlaaksolaiset) lokalavdelning i Kalix, med Daniel Särkijärvi i spetsen anordnar detta gränsöverskridande sommarläger på Seskarö i Haparanda skärgård.

I år var vi ett 60-tal deltagare, varav 35 barn och flera familjer som deltog med flera generationer, som kom från olika delar av Nordkalotten; Kalix, Luleå, Kiruna, Pajala och Haparanda på svensk sida, Tornio på finsk sida och Nordreisa i Norge.

Alla var vi i olika åldrar, generationer, bakgrund och med olika språkkunskaper, men med det gemensamt att vi ville lära oss mer om och utveckla våra minoritetsspråk Finska, Meän kieli och Kvenfinska och att se att vi har mer gemensamt med varandra än vad vi kanske trott. Förutom att utveckla och lära oss mer om vår språkliga och kulturella identitet är ju meningen med lägret även att skapa kontakter över nationsgränserna.

Förutom anordnade kulturaktiviteter med lekar, sång, dans, pyssel, skogsvandring, föreläsningar och teater på minoritetsspråken var det också gott om tid till bad i havet och fria lekar på stranden under dessa soliga dagar.

På kvällarna samlades man ute och grillade tillsammans, vissa sjöng karaoke eller badade bastu i utebastun.

Alla deltagarna hjälptes åt med att fixa mat och disk i matlag och en dag var några av barnen i skogen och plockade bär till en kaka. Barnen leker och lär språk av varandra och de vuxna umgås och lagar mat tillsammans, sjunger och har olika språk- och kulturaktiviteter med barnen.

Allt är avslappnat och alla får bidra med det de känner att de vill och kan göra, inget tvång att delta i alla aktiviteter som pågår och det är nog det som gör lägret så uppskattat över generationsgränserna och att så många familjer återkommer varje år. Det tillsammmans med alla vänskapsband som knutits genom åren har gjort att Seskarölägret är en årligt uppskattad tradition i vår familj och mina barn har fått goda vänner både i resten av länet samt i Norge och Finland.